Amanda och Andreas

Vi hade fotbollsgala i lördags med loos p50, vi kanske inte är så vass på plan men fester kan vi göra, jag vill tacka alla som var där och uppträdde, ni var helt fantastiska, och tacka svägerskan lina för att hon följde med då amanda som ni vet är down under. det var synd att hon missade en sån rolig fest, men nästa år gumman då är det nya tag. Annars så söker jag lite jobb i stockholm nu för vi ska flytta dit nästa höst eventuellt, man vet aldrig vad som händer. Just nu räknar jag ner dagarna tills min go älskling kommer hem. Ha det så bra där ute

Tänk vad livet är skört, det har man verkligen lärt sej under sina år på räddningstjänsten, ena stunden kan man vara ute och åka bil men bakom krönet kan det vara slut. och det jag vill ha sagt med det är att livet är för kort för att gå runt och vara sur och bitter och så, nä man ska leva varje dag som den vore den sista och göra det bästa av det, man vet aldrig vad som händer i morgon, så ta hand om är därute och kramas och göra lite annat kinky om ni vill. Hoj

Det var ju hundra år sen man blogga, så nu får vi ser hur det här går. livet går alla fall vidare, fast man saknar ju amanda naturligtvis. ihelgen har jag,natan och mackan varit i stor sveg en sväng sen drog vi hemåt och drack massa alkohol, som vanligt på fredagar, nä, amanda får komma hem så blir det ordning igen. annars vilja bara säga til ler som inte visste det att det suger stor pung att bo i los, det blir inte länge till som det känns, det var roligt att bo här i sommras när det är lite fart, men nu är det bara mörkt och kallt. igår fick jag lite tråkiga besked hos läkaren, för jag har ju varit där på astma utredning och den visade att jag hade både astma och känsliga lungor, så min lilla dröm om att vidarutbilda mej inom räddningstjänsten grusades ganska så rejält igår, men nu får man väl hitta på något annat istället. tjofs