Amanda och Andreas

Nu är vi hemma igen, och alla kom tillbaka!!! och allt bagage utom instruktörens :P ironin är total...


Och nej, jag kommer inte att berätta något om resan nu, jag tänkte göra det i morgon när jag inte har varit vaken i 48 timmar, och så kommer Andreas snart :) .


Min telefon är trasig, den går att använda, men man ser inte skärmen, och det resulterade i en liten rolig grej:

När vi åkte hem idag med bussen så ringde min telefon säker tio ggr, och när jag svarade så var det tyst, så som det kan bli när det är dålig mottagning, så jag sa "hallå, hallå, men vafan...", sen ringde jag upp senaste nummret, eftersom att jag inte såg vem det var jag ringde så hade jag ingen aning om ve det var som skulle svara, men det visade sig vara Andreas jobb, men Andreas är hemma idag, så jag skämdes lite och la på, men det fortsatte att ringa flera ggr, jag sa "byt telefon så kanske det funkar, för jag prata nyss i min så den funkar" och sådana saker.... Till slut så ringde jag upp Andreas, för det skulle bara vara han som skulle orka ringa så många ggr till mig. och självklart så var jag lite frustrerad och irriterad när jag frågade om han hade ringt, men det hade han inte, vi pratade en stund och så lade vi på. när det sedan ringer en sista gång så kommer jag på att klockan var 07 00 i chicago, där vi var, och jag har haft klockan på det varje morgon, men här var ju klockan 12, så jag tänkte såklart inte på att det var larmet... Jag hade alltså setat och pratat med min väckarklockat, och snoozat när jag "svarade", och dessutom gett den instruktioner. Fast ingen visste om det så blev jag alldeles röd i ansiktet och skämdes som en hund... Så det kan gå...